ITALIENSK VINTHUND
Historik
Troligtvis härstammar denna eleganta varelse från de egyptiska vinthundarna. Från vår tideräknings början har dvärgvinthundar avbildats på konstföremål och målningar i poser som klart förknippas med rasen. Hundar med bakbenen indragna under kroppen, liggande hundar med de smala, finlemmade frambenen korslagda framför sig eller där ena frambenet är uppdraget. Italiensk vinthund har använts till jakt på småvilt, men även som populär sällskapshund och är utformad på kontinenten, främst i Italien, Tyskland och Österrike.
Användningsområde
I huvudsak en sällskaps- och familjehund. Det finns representanter av rasen i många olika tävlingsgrenar såsom utställning, lure coursing (jakt efter konstgjort byte), agility och lydnad. I flera länder används rasen som kapplöpningshund, dock inte här i Sverige.
Hälsa
Rasen är relativt frisk och sund.
Egenskaper/Mentalitet
Den italienska vinthunden är den storleksmässigt minsta representanten i gruppen vinthundar. Den är en livlig, glad och positiv liten varelse, som i dag främst utmärker sig som sällskapshund. Det ytterst finlemmade skalet kan lätt förleda en att tro att rasen är bräcklig och lättskrämd, vilket är helt missvisande. Den är i grunden en mycket sund hundras. Det enda man egentligen måste skydda den emot är just dess eget mod, framför allt hos små valpar. De kan till exempel kasta sig oförskräckt utför soffor och andra höga höjder.
Storlek och utseende
Det är en kurvig liten vinthund med lång, vacker hals och högt buret huvud. Den är högbent och kvadratisk. Mankhöjd är 32–38 cm. Maxvikt 5 kg. Ryggen är lätt välvd med ett sluttande kors. Bakbenen är väl vinklade och får gärna visa de rastypiska S-kurvorna. Karaktäristiskt för rasen är dess dansande rörelser. Den tunna huden är täckt med kort, fin päls. Enligt rasstandarden är tillåtna färger enfärgat svart, skiffergrått och isabella i alla nyanser. Vita tecken får endast förekomma på tassar och bringa.
Pälsvård
Lättskött och badas vid behov. Fäller väldigt lite.
Troligtvis härstammar denna eleganta varelse från de egyptiska vinthundarna. Från vår tideräknings början har dvärgvinthundar avbildats på konstföremål och målningar i poser som klart förknippas med rasen. Hundar med bakbenen indragna under kroppen, liggande hundar med de smala, finlemmade frambenen korslagda framför sig eller där ena frambenet är uppdraget. Italiensk vinthund har använts till jakt på småvilt, men även som populär sällskapshund och är utformad på kontinenten, främst i Italien, Tyskland och Österrike.
Användningsområde
I huvudsak en sällskaps- och familjehund. Det finns representanter av rasen i många olika tävlingsgrenar såsom utställning, lure coursing (jakt efter konstgjort byte), agility och lydnad. I flera länder används rasen som kapplöpningshund, dock inte här i Sverige.
Hälsa
Rasen är relativt frisk och sund.
Egenskaper/Mentalitet
Den italienska vinthunden är den storleksmässigt minsta representanten i gruppen vinthundar. Den är en livlig, glad och positiv liten varelse, som i dag främst utmärker sig som sällskapshund. Det ytterst finlemmade skalet kan lätt förleda en att tro att rasen är bräcklig och lättskrämd, vilket är helt missvisande. Den är i grunden en mycket sund hundras. Det enda man egentligen måste skydda den emot är just dess eget mod, framför allt hos små valpar. De kan till exempel kasta sig oförskräckt utför soffor och andra höga höjder.
Storlek och utseende
Det är en kurvig liten vinthund med lång, vacker hals och högt buret huvud. Den är högbent och kvadratisk. Mankhöjd är 32–38 cm. Maxvikt 5 kg. Ryggen är lätt välvd med ett sluttande kors. Bakbenen är väl vinklade och får gärna visa de rastypiska S-kurvorna. Karaktäristiskt för rasen är dess dansande rörelser. Den tunna huden är täckt med kort, fin päls. Enligt rasstandarden är tillåtna färger enfärgat svart, skiffergrått och isabella i alla nyanser. Vita tecken får endast förekomma på tassar och bringa.
Pälsvård
Lättskött och badas vid behov. Fäller väldigt lite.
uppdaterad: 2022-03-03
